hojna

 

 

Jag har alltid tyckt att saker och ting har varit meningslösa, jag har aldrig haft någon motivation för att göra något och aldrig velat jobba för jag har inte sett vitsen med det. Inget har lockat mig.

Sen fick jag barn och då var det någonting inom mig som ändrades, mitt hjärta fick liv på ett helt nytt sätt.

 

När jag väntade första barnet märkte jag hur jävla häftigt det faktiskt var att vara gravid, en annan människa växte inom mig och jag läste allt jag kunde om fostrets utveckling och hur graviditeter funkade men det var inte förrän andra barnet var runt 5 månader som jag kom på att jag nog vill bli barnmorska så jag började undersöka vad som krävdes men jag blev lite avskräckt då jag insåg hur lång tid det skulle ta och att jag måste bli sjuksköterska först.

 

Jag insåg senare att det fanns inget annat jag vill göra, jag kände att det var barnmorska jag ville bli. Dessutom har jag alltid trivts på sjukhus, jag tycker om sjukhus. Varför jag gör det vet jag inte men så är det. Jag tycker att människokroppen är väldigt intressant och redan som barn har jag varit nyfiken på hur kroppen fungerar, att börja jobba inom vården var nog ett bra val för mig.

En dag kom det bara, jag SKA bli barnmorska. Jag ska få gymnasiebehörighet och jag ska ta mig in på ssk-ubildningen och jag ser fram emot att få lära mig allt det jag kommer få lära mig. Jag ser fram emot att få jobba som sjuksköterska och få en hel del vana innan jag tar nästa steg och utbildar mig vidare.

 

Så den där dagen då jag insåg att jag faktiskt vet vad jag vill jobba med är en väldigt bra dag, den går jag tillbaka till när orken tryter och motivationen är låg. Den dagen gör mig glad och påminner mig om att det är värt det. Jag vet vad mitt mål är, vägen dit är lång men jag kommer att klara det!

 

.