hojna

Jag var på stan häromdagen och mötte en gammal (festar-)kompis till mig som har barn på samma avdelning som SB, vi pratade lite grann och hon sa att hennes barn hade sagt att hen var kär i SB och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag log och sa ungefär "Mmmhhfneehehhe".
Det barnet fyller tre om några månader, SB fyller fyra och har aldrig någonsing pratat om kärlek och det är antagligen för att jag tycker inte att barn ska behöva prackas på sånt. SB tycker att alla barn är kompisar och det är det vi fokuserar på.

 

Jag minns själv från när jag var liten och vuxna frågade om jag var kär i mina kompisar, det var jobbigt och jag skämdes och det slutade med att jag INTE ville leka med dem längre. Det var verkligen jättejobbigt när vuxna hintade om kärlek och sa saker om att vi var ett sött par osv. Varför i helvete envisas folk med att göra så mot barn?

Låt barnen få vara barn och bara vara kompisar, kärleken kommer tids nog och i början räcker det med den vänskapliga kärleken.

 

Sen den förbannade heteronormen, jag tänker inte förutsätta att mina barn är heterosexuella. Jag antar ingenting alls faktiskt och barnen kommer alltid veta att det är inte könet vi blir kära i utan i människan och att det inte alls är konstigt att tycka om folk av samma kön eller tycka om båda könen. Det enda jag hoppas på är att mina barn hittar en partner som är bra för dem, en som respekterar och älskar mitt barn så som hen förtjänar. Då är jag nöjd.

 

Jag fick aldrig lära mig hur viktigt det är med vänskapsbanden som liten så det vill jag lära mina barn, jag kommer alltid finnas tillgänglig för att prata om deras känslor och bekräfta dem så jag är säker på att när det pirrar lite extra i kroppen så ska vi kunna prata om det utan att tycka det är pinsamt eller jobbigt.

 

.