hojna

Efter att ha varit nästan isolerad i flera år så blir jag helt konstig när jag är ute bland andra människor, det är lugnt att gå på stan men direkt jag måste börja prata eller bara hälsa på någon i farten som jag inte träffat på länge förvandlas jag. Jag blir glad över att få prata med någon som inte tillhör familjen men allt blir bara gröt i huvudet och orden blir mest svammel. Kära nån vad jag måste verka konstig. JAG VILL INTE VARA SÅN!

 

Folkskygg och social fobi samtidigt som jag älskar att träffa andra människor men det blir bara feeeeel. Så skäms jag. Tycker att jag är pinsam när jag ler åt någon och kör en liten hälsningsnick eller vinkning. Å vad jobbig jag är. Kan älta det länge efteråt.

 

Jag längtar till jag kan börja utbildningen så jag får träffa människor och träna upp min sociala förmåga igen för det här går inte.