Pensionerade pattar
Jag har inte ammat på ungefär en månad nu och jag saknar det.
Det hade jag aldrig trott att jag skulle göra och det fanns inte en chans att jag skulle amma länge men så visade det sig att det var roligt och helt jäkla fantastiskt så det slutade med att jag ammade i 18 månader. Det blev ett naturligt amningsavslut då LB valde helt själv att sluta med det, hen var inte längre intresserad utan tramsade mest så jag testade att inte dra fram tuttarna vid läggdags och så var det med det. Jag hade gärna fortsatt längre men hellre att jag saknar det än att LB gör det så jag är nöjd.
Så jävla häftigt det är att amma, fatta att kroppen gör mat! Det är ju hur jäkla fränt som helst!
Det hade jag aldrig trott att jag skulle göra och det fanns inte en chans att jag skulle amma länge men så visade det sig att det var roligt och helt jäkla fantastiskt så det slutade med att jag ammade i 18 månader. Det blev ett naturligt amningsavslut då LB valde helt själv att sluta med det, hen var inte längre intresserad utan tramsade mest så jag testade att inte dra fram tuttarna vid läggdags och så var det med det. Jag hade gärna fortsatt längre men hellre att jag saknar det än att LB gör det så jag är nöjd.
Så jävla häftigt det är att amma, fatta att kroppen gör mat! Det är ju hur jäkla fränt som helst!
Haru dödat katten?
Min katt har mycket päls och det är katthår i hela jäkla lägenheten, det spelar ingen roll om dammsugaren precis varit framme utan det ligger alltid minst en liten tuss med hår på golvet. Så nu har vi börjat ta ut henne i sele och försöker kamma bort så mycket som möjligt. I förrgår satt jag ute i 40 minuter av konstant kammande och pälsen tog aldrig slut!
När vi gick från platsen såg det ut som att jag har slaktat en katt för att det var så mycket päls där men ändå kommer det tussar från henne, jag förstår inte att hon ens finns kvar för det är en ganska liten katt..
(Men nog har det hjälpt, det är inte alls lika mycket hår idag som det annars brukar vara dagen efter dammsugning!)
När vi gick från platsen såg det ut som att jag har slaktat en katt för att det var så mycket päls där men ändå kommer det tussar från henne, jag förstår inte att hon ens finns kvar för det är en ganska liten katt..
(Men nog har det hjälpt, det är inte alls lika mycket hår idag som det annars brukar vara dagen efter dammsugning!)
Vackra fötter. Eller?
Igår satt jag med två plastsockar på fötterna i två timmar för att få mjuka fötter, det är någon slags gel som ska göra så att den döda huden skalas bort och trillar av och sen blir fötterna tip-top. En sak för mig med andra ord då jag inte haft Lena fötter sen jag var barn, jag kan inte ens komma ihåg känslan av att kunna gå barfota inomhus utan att fastna i en viss typ av mattor. Så det var dags.
Jag vill undvika kemikalier och jag vet att det bästa för fötterna är att enbart smörja men det har gått så långt för mina att det krävdes något rejält så när jag har ömsat färdigt blir det andra bullar. Smörja efter varje dusch osv.
Självklart kunde jag inte hålla mig från att googla bilder på hur fötterna ser ut under tiden huden försvinner och jag säger bara URK. Ändå kan jag inte hjälpa att längta tills det där händer, äckligt men spännande liksom.
Jag vill undvika kemikalier och jag vet att det bästa för fötterna är att enbart smörja men det har gått så långt för mina att det krävdes något rejält så när jag har ömsat färdigt blir det andra bullar. Smörja efter varje dusch osv.
Självklart kunde jag inte hålla mig från att googla bilder på hur fötterna ser ut under tiden huden försvinner och jag säger bara URK. Ändå kan jag inte hjälpa att längta tills det där händer, äckligt men spännande liksom.
Bakom skärmen.
Tänk vad skönt att kunna sitta i sitt trygga hem och slå igång datorn för att surfa in på diverse forum och bloggar för att kunna häva ur sig så fruktansvärt mycket skit på andra människor när en själv mår dåligt. Eller?
Jag förstår mig inte på det, visst om en person mår dåligt men blir det verkligen bättre av att trycka till andra människor för det?
Känns det bra att sitta och göra andra människor ledsna? Vad får man ut av det?
Jag förstår mig inte på det, visst om en person mår dåligt men blir det verkligen bättre av att trycka till andra människor för det?
Känns det bra att sitta och göra andra människor ledsna? Vad får man ut av det?
Att hitta sig själv
Det kommer att ta minst två år att bli klar med gymnasieämnena, det känns sjukt långt bort just nu innan jag ens har börjat. Tänk om jag inte tar mig in på sjuksköterskeutbildningen efter det? Vad gör jag då?
(Nej inte tänka så, jag SKA ta mig in!)
När jag väl börjat där så blir det roligare, efter det måste jag jobba 12 månader som sjuksköterska innan jag kan ta mig vidare till barnmorskeutbildningen. Så tre år på ssk-utb, ett år jobba och minst två år för gymnasiet. Sex år bort. FAN vad lång tid!
Jag ångrar inte att jag aldrig gick gymnasiet, hade jag gjort det så kanske jag inte hade haft min underbara familj och det som har varit i mitt förflutna har gjort mig till den jag är idag. Jag gillar mig så nej jag ångrar det inte.
Även om det hade varit skönt att kunna hoppa in direkt för att bli ssk nu.
Jag mådde verkligen dåligt under tonåren, allt var svart och jag hade ingen som helst motivation till någonting. Jag såg ingen mening med att leva och det enda som stoppade mig från att ta livet av mig var att jag är rädd för att dö. Det hade varit en befrielse att slippa livet men jag ville inte möta döden.
Det tog tid innan jag hittade motivation, jag är inte en sån som kunnat ta vilket skitjobb som helst tidigare bara för att kunna leva. Idag hade jag kunnat det eftersom jag nu har mål. Jag har en familj att ta hand om och jag vet vad jag vill göra i slutändan, bilden jag har i mitt huvud går inte att radera så det får ta tid helt enkelt.
Jag vet nu vad jag vill, jag VET att jag ska vara barnmorska.
Jag vill tacka mina barn för det. Mitt liv var inte mörkt längre när jag träffade deras far, min älskade andra hälft, men jag var fortfarande vilsen och visste inte vad jag skulle göra med mitt liv. Sen kom barnen och den enorma kärleken skakade om mig och någonting hände.
Mitt liv är helt fantastiskt och jag är glad. Nu vet jag!
(Nej inte tänka så, jag SKA ta mig in!)
När jag väl börjat där så blir det roligare, efter det måste jag jobba 12 månader som sjuksköterska innan jag kan ta mig vidare till barnmorskeutbildningen. Så tre år på ssk-utb, ett år jobba och minst två år för gymnasiet. Sex år bort. FAN vad lång tid!
Jag ångrar inte att jag aldrig gick gymnasiet, hade jag gjort det så kanske jag inte hade haft min underbara familj och det som har varit i mitt förflutna har gjort mig till den jag är idag. Jag gillar mig så nej jag ångrar det inte.
Även om det hade varit skönt att kunna hoppa in direkt för att bli ssk nu.
Jag mådde verkligen dåligt under tonåren, allt var svart och jag hade ingen som helst motivation till någonting. Jag såg ingen mening med att leva och det enda som stoppade mig från att ta livet av mig var att jag är rädd för att dö. Det hade varit en befrielse att slippa livet men jag ville inte möta döden.
Det tog tid innan jag hittade motivation, jag är inte en sån som kunnat ta vilket skitjobb som helst tidigare bara för att kunna leva. Idag hade jag kunnat det eftersom jag nu har mål. Jag har en familj att ta hand om och jag vet vad jag vill göra i slutändan, bilden jag har i mitt huvud går inte att radera så det får ta tid helt enkelt.
Jag vet nu vad jag vill, jag VET att jag ska vara barnmorska.
Jag vill tacka mina barn för det. Mitt liv var inte mörkt längre när jag träffade deras far, min älskade andra hälft, men jag var fortfarande vilsen och visste inte vad jag skulle göra med mitt liv. Sen kom barnen och den enorma kärleken skakade om mig och någonting hände.
Mitt liv är helt fantastiskt och jag är glad. Nu vet jag!
Jag använder INTE deodorant!
Nej jag försöker minimera alla kemikalier som vi utsätts för så deodorant går helt bort, istället använder jag en sten som består av mineralsalt och den funkar bättre än allt annat jag har testat tidigare. Inget kladd och ingen lukt. Perfekt!
(Finns att köpa i hälsokostaffären)
Jag har också slutat med schampoo och tvättar håret med balsam, det finns andra bra sätt att tvätta håret på också men jag testar balsammetoden först så ska jag pröva andra saker senare.
Barnens hår tvättas bara med vatten för det mesta, de gånger som det behövs mer än det använder jag självklart balsam.
Läs mer om No 'poo här, det är det bästa!
Nu är jag här.
HURRA VAD ROLIGT!
Egentligen förstår jag inte vitsen med bloggar men ändå har jag startat en egen. Igen. Jag har flera gamla som bara ligger och dammar, jag har inte hjärta att ta bort dem utan de är låsta så jag får ha kvar det jag har skrivit förut och kan gå tilbaka och läsa. Jag har två barn så jag kan inte radera mina gamla ord om livet som nybliven förälder och alla naiva och pinsamma inlägg som skrevs då, plus att det är mycket framsteg nedskrivet där så det måste jag få samla ihop och spara så vi kan komma ihåg det.
Men i alla fall, nu börjar jag om här. Ska jag presentera mig? Eller blir det lite löjligt?
Jag som skriver är (snart) 25 år gammal och bor tillsammans med mina barns far i en trea, förutom vi människor finns det en katt i familjen. Jag har inte gått gymnasiet så till hösten ska jag påbörja den långa, dryga vägen att läsa in allt det så jag kan närma mig mitt drömjobb. Barnmorska.
Då kör vi då så får vi se om jag är intressant att följa eller inte.
(Klart jag är hehehe)