hojna

Jag har fått veta att en person ur mitt förflutna har dött. Jag har såna skuldkänslor nu medan jag samtidigt känner mig lite ihålig inuti.

 

Som små var vi bästa vänner, vi satt verkligen ihop och gjorde allt tillsammans till vi blev runt 9/10 år då några började reta henne. Jag slutade umgås med henne sakta men säkert för mig tyckte de ju om och jag ville vara omtyckt. Jag behövde bekräftelse. (Att det sen vände och jag också blev utsatt och mådde dåligt är en annan historia)

Livet gick vidare och efter flera års kamp mot mitt jobbiga och sen att ha utvecklats enormt på dessa år som har gått sen jag fick barn gjorde att jag såg allt med andra ögon, jag hittade henne på twitter av en slump för några månader sedan men jag vågade inte följa. Kände mig ovärdig (i brist på bättre ord). Jag såg att hon och jag hade samma åsikter, vi ville samma sak. Jag ville skriva till henne och be om förlåtelse för hur jag varit och att det var mig det var fel på och att jag hade gjort så fel. Nu är det för sent. Hon finns inte längre.

 

Det känns fel av mig att vara ledsen och sörja henne då vi inte känt varandra på 15 år, vad har jag för rätt att känna så här när hennes närmsta lider och går sönder av sorg och saknad?

Jag känner mig som en jävla hycklare då jag tänkt så länge på att bara ta en ynka lite kontakt genom twitter för att be om ursäkt utan att ha riktigt vågat. Men jag känner så här, jag är ledsen. Jag sörjer min första vän. En vän jag var hemsk mot.

En person som har varit stark och vettig sen barnsben medan jag var vilsen och inte klarade av att stå upp för mig och de jag brydde mig om.