hojna

 

 

 

Jag var 10-11 år gammal och var utomlands med min pappa, hans sambo och hennes barn. Vi bodde på ett hotell som hade fristående lägenheter, det var alltså lägenheter som små hus som var utspridda bakom receptionen och restaurangen (kommer inte ihåg om det var vanliga hotellrum också där men det är ju oväsentligt).

En kväll så var jag och mitt plastsyskon (vet inte vad jag ska kalla hen faktiskt) ensamma i våran lägenhet/rummet/vad det då var och jag var uttråkad. Det var inget på tv och jag kunde inte sova så jag gick till receptionen där pappa och hans sambo var, men där var det också tråkigt. Någon uppvisning av något slag med hög volym och jag orkade inte vara där helt enkelt så jag tänkte gå tillbaka.

 

När jag kommer ut igen och har passerat poolen går en man förbi mig med snabba steg, jag har alltid varit en fegis och riktigt blyg så jag började gå sakta och hörde hur hans steg tystnade bakom ett hörn men ingen dörr som öppnades. Så jag stannade. Vågade knappt andas. Bakom mig hörde jag dunkandet från musiken och det var mörkt ute.

Helt plötsligt backar mannen runt hörnet och tittar på mig innan han går iväg igen, jag fick känslan att han backade för att kolla efter vart jag var och då blev jag riktigt rädd. Så jag vände mig om och sprang tillbaka till min pappa men jag berättade inget, sa bara att jag inte ville sitta och titta på tv.

 

Det var obehagligt och det tycker jag än idag. Jag är glad att jag stannade och lyssnade efter mannens fotsteg för tänk om någonting hade hänt.

Han kanske inte alls hade någon baktanke men jag har alltid undrat varför han skyndade sig föbi mig för att sen stanna bakom ett hörn, vänta en stund och sen backa tillbaka och kolla efter mig.

 

.