hojna

En jävla massa tandvärk har kommit mellan mig och min hjärna de senaste dagarna så det har inte kommit några dagar här pga det men nu har jag fått rediga tabletter som tar bort den obeskrivliga smärtan som pågår i käken och jag kan fungera som människa igen. Halleleluja!

 

 

 

 

Jag och mannen hade varit tillsammans i tre ynka månader, konstiga saker hade pågått i kroppen i lite mer än en vecka. Jag var ganska säker på att jag var gravid men jag vågade inte hoppas på någonting, för jag ville faktiskt vara gravid trots den korta tiden vi hade varit tillsammans (att det är knäppt och verkligen inget jag rekommenderar är en annan historia som vi kan ta en annan gång).

Mensen kom inte så jag gick med skakande steg till apoteket och köpte mig ett graviditetstest som jag skulle kissa på dagen efter. Det var spännande att gå hem med den där lilla saken i påsen, Jag var pirrig och nervös och det kändes som att alla mäniskor jag mötte kunde se precis vad som låg i min påse så jag satte in den i innerfickan och skyndade mig hem där jag la testet i badrumsskåpet, vi bodde inte ihop då men han kom till mig den dagen och skulle vara hos mig över helgen innan vi åkte vidare till honom.

 

Dagen efter vaknar jag tidigt och är helt uppe i varv från att jag slog upp ögonen, jag vaknade tidigare än vad jag brukade göra och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Vandrade omkring några varv i lägenheten innan jag bestämde mig för att göra testet, min kille låg fortfarande och sov och egentligen ville jag vänta men han kunde sova länge till och jag var för otålig så jag kissade på testet med lite toalettpapper lindat runt och med rutan ner. La den sedan så på handfatet och rensade kattlådan under tiden.

När jag var färdig med lådan var det dags att kolla på testet. Jag var nervös. Handen skakade när jag sträckte mig för att vända på testet och det var en märklig känsla som sköljde över mig när jag såg ett blått plus i rutan.

 

Det var positivt. Jag var gravid! JAG SKA BLI MAMMA!

Så jag hoppade in i sovrummet och kastade mig i sängen och visade M, han sov fortfarande men sa att han visste att det skulle bli positivt. Han ville det precis lika mycket som jag ville så när den första skakiga chocken lag sig så gick vi omkring och flinade resten av dagen. Och helgen.

 

Inget har varit sig likt sen dess, livet har bara blivit bättre och vi har tagit igenom oss de svåra stunderna tillsammans och blivit starkare. Det gick fort för oss men vi klarade det. Vi har skapat oss en förjävla bra familj!